Radon i marken är den vanligaste källan till förhöjda radonhalter i inomhusluften, särskilt på arbetsplatser under jord. I tunnlar, gruvor och bergrum kan radonhalten snabbt stiga till nivåer som utgör en hälsofara för dem som vistas där. För att säkerställa en trygg arbetsmiljö krävs mätning med rätt metod, anpassad efter både miljöförhållanden och hur länge arbetet pågår. I den här artikeln går vi igenom gällande gränsvärden, radonmätning under jord och hur du som arbetsgivare bör agera.
Vikten att mäta radon
Radon i marken är en av de vanligaste orsakerna till förhöjda radonhalter i inomhusluften. Gasen kan tränga in genom ventilation, avloppssystem eller sprickor i grunden. När radonet når inomhusmiljön kan det innebära en hälsofara, särskilt för personer som vistas mycket i dessa utrymmen. Därför är det viktigt att mäta radonhalten för att få en bild av hur mycket radongas man exponeras för.
Radongränsvärden på arbetsplatser
Arbetsgivaren är ansvarig för att säkerställa en trygg arbetsmiljö för sina anställda, inklusive att hålla radonhalten inom godkända gränser. För arbetsplatser ovan jord får radonhalten inte överstiga 200 Bq/m³. Om så är fallet ska åtgärder vidtas för att sänka nivåerna.
Vid arbete under jord, exempelvis i källarlokaler eller permanenta bergrum, höjs gränsvärdet till 400 Bq/m³. För arbete direkt i berg, som i gruvor, tunnlar eller tillfälliga bergrum, gäller ett högre gränsvärde på 1 300 Bq/m³.
Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2018:1) är arbetsgivare skyldiga att utreda och åtgärda höga radonhalter på arbetsplatsen. Detta gäller oavsett om arbetet sker ovan eller under jord.
Radonmätning under jord
Att mäta radon under jord ställer särskilda krav på både utrustning och metod. Förhållandena kan vara utmanande, med låga temperaturer, hög luftfuktighet samt damm och partiklar i luften. Dessutom kan radonhalten variera kraftigt beroende på var i gruvan, tunneln eller bergrummet arbetet utförs.
Det finns två huvudsakliga metoder för att mäta radon under jord:
- Passiv mätning – med spårfilmsdosor som placeras i lokalen eller bärs av arbetarna.
- Elektronisk mätning – med instrument som registrerar radonhalt antingen kontinuerligt över tid eller som enstaka mätningar.
Personburna passiva radonmätare lämpar sig väl för arbetsplatser där personal vistas under jord under längre tidsperioder. Dosorna fästs på arbetskläderna och analyseras månadsvis eller kvartalsvis för att ge en ackumulerad bild av exponeringen.
Vid kortare insatser, till exempel tillfälliga arbeten i tunnlar, är elektroniska radoninstrument mer lämpliga. Dessa bärs med till platsen och mäter radonhalten under pågående arbete. Mätresultaten visar både momentana och långsiktiga värden, vilket ger ett bra underlag för att bedöma exponeringen.
Osäker på vilken typ av radonmätning som passar din arbetsplats? Kontakta oss gärna, vi hjälper dig att hitta rätt metod utifrån dina behov och säkerställer att mätningen följer gällande krav. 