Radonmarknaden har utvecklats mycket under de senaste åren. Från att de flesta radonmätningar tidigare utfördes med passiva radonmätare, har elektroniska instrument blivit allt vanligare. Båda typerna av mätare har sina för- och nackdelar och det är viktigt att känna till dessa innan du väljer vilken mätmetod som passar dina behov bäst.
Passiva radonmätare
Radondosor, även kallade spårfilmsmätare, är en typ av passiv mätare som innehåller en plastfilm. Denna film fångar upp spår från radondöttrarna. Efter att mätperioden avslutats analyseras filmen i laboratorium genom en kemisk process som gör spåren synliga i mikroskop. Utifrån detta beräknas ett genomsnittligt radonvärde för hela perioden som dosan varit placerad.
Passiva radonmätare är ett kostnadseffektivt alternativ, särskilt lämpligt om du behöver mäta på flera mätpunkter samtidigt. De är också den typ av mätare som rekommenderas vid första mätningen i bostäder.
Elektroniska radonmätare
Elektroniska radonmätare visar radonhalten i realtid, ofta med avläsningar var 5:e till 10:e minut. Denna typ av mätare används enligt Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning vid uppföljande mätningar på arbetsplatser, särskilt där ventilationen är tidsstyrd.
Med en elektronisk mätare kan du följa radonhalten över tid och identifiera variationer i inomhusmiljön. Därför är dessa mätare särskilt användbara vid utredning av radonkällor och i samband med åtgärder för att minska radonhalten.
Varför bör man i första hand använda passiva radonmätare?
Radonhalten kan variera kraftigt från timme till timme. Därför ger en ögonblicksbild inte en rättvisande bild av din totala radonexponering. Eftersom radon utgör en hälsorisk främst vid långvarig exponering, är det viktigt att mäta över en längre tidsperiod.
Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att radonhalten i bostäder mäts under minst 60 dagar under eldningssäsongen,1 oktober till 30 april, för att kunna beräkna ett tillförlitligt årsmedelvärde. Detta är den metod som ger bäst grund för att avgöra om åtgärder behövs.
De tre största skillnaderna mellan mätarna
Sammanfattningsvis finns tre huvudsakliga skillnader mellan elektroniska och passiva radonmätare:
- Typ av mätvärde: Elektroniska mätare visar radonhalten i realtid, medan passiva mätare ger ett genomsnittsvärde över hela mätperioden.
- Användningsområde: Passiva mätare är det bästa alternativet för dig som aldrig tidigare har mätt radon i din bostad. Elektroniska mätare används främst vid uppföljande mätningar eller för att analysera variationer och lokalisera radonkällor.
- Pris: Elektroniska mätare är betydligt dyrare än passiva mätare, vilket kan vara en avgörande faktor beroende på syftet med mätningen.